Ce qui me nourrit me détruit

Imorgon är det weed på agendan. Nu fick moraltanterna säkert kaffet i vrångstrupen. Men orka. Weed = inga kcal, roligt, ingen baksmälla. Just perfect

Det finns en flicka i vår skola som är så smal och perfekt man kan bli. Hon är verkligen supersmal, benen är perfekta och armarna som stickor. Och varje gång jag ser henne äter hon något skit! Hot dogs, godis, chips, you name it. Varföööör?! Varför kan inte jag vara som hon? Plus att hon är smart och glad och har en snygg pojkvän

Har inte velat göra alla deprimerade genom att klaga på hur fet och misslyckad jag är, det är orsaken till att jag inte uppdaterat. Så nu vet ni. Begreppet måtta existerar verkligen inte på min radar, förresten. Hur kan det vara så satans förbannat svårt? Men jag lovar att jag skärper mig. Känns som om jag verkligen menar det nu. Har provvecka för tillfället, så har inte alltför mycket resurser att sätta på bantandet. Snart börjar en IQ befriad period = jag kan fokusera all energi och viljestyrka på att bli smal. Borde jag börja med delmål? Problemet är bara att jag blir mycket mindre motiverad av motgång än framgång. Om jag har gått upp blir reaktion; fuck this shit, jag är väl fet då, och så går jag och äter upp en chokladplatta. Därför är jag rädd för att bli besviken och börja gå upp i vikt om jag failar mina delmål... Hmm. Före maj skulle det vara trevligt att väga 46 kg. Då skulle mitt bmi vara 16.7. Åååh så underbart. Uppnåeligt dessutom. Med rätt mängd viljestyrka är allt möjligt.

Är det verkligen värt det, att få i sig alla de där jävla kalorierna för något som smakar gott i 10 sek?

Jag kan rulla i fett. Morgonmål: kladdkaka. Lunch: McDonalds. Mellanmål: en påse gifflar.

Igår åt jag en hel burk Ben&Jerrys, flera ostmackor, 3 karelska piroger med ost (ca 200 kcal/st) 3 portioner pasta med ost och tomatsås, popcorn och en måltid på mcdonalds. Ändå gick jag ned 900 gram i vikt tills idag. Det säger kanske något om de andra dagarnas absolut out of control frossande...

Nå, som rubriken berättar blev idag inte någon särskilt fantastisk dag. Men okej, det kunde ha varit värre. Jag är lite orolig för min hals bara, men fine, om den är otroligt sjuk kan jag ju inte äta ;)

Jag vill bara förstå mig själv. Varför i helvete är det så svårt att äta normalt? Varför går det bara inte? Varför klarar jag av att äta 0 kcal på 6 dagar, men inte att äta 2000 kcal/dag? Alltså, helt sjukt. Hjälp mig nån!

Saknar detta... Hmm varför skulle jag gå och förstöra allt för mig själv

Jag orkar inte, jag orkar inte jag orkar bara inte för fan. Jag kommer aldrig att bli smal. Jag kommer aldrig att bli frisk. Benen viker sig under mig, det finns väl en gräns för hur mycket en kropp kan tåla. Fast jag äter mycket får jag just ingen näring, när jag bara spyr hela tiden. Herregud vilket helvete detta är. Finns det inget annat än att svälta och knappt orka stiga upp utan att falla ihop/äta allt man orkar, äta ännu lite mer, spy, spy, äta, spy.

Det går så in i helvete åt helvete nu. Jag vet inte vad det är. Jag skulle behöva nån som håller om mig och är snäll och säger rätt saker. Kanske inte skulle behöva tröstäta så mycket då. Det är problemet med fasader, jag är ju så tuff och stark och klarar mig själv. Men ibland skulle jag bara vilja vara liten. För påriktigt är jag ju ganska liten. Ingen annan av mina vänner bor själv, betalar för sig, fixar alla räkningar, försäkringar, lagar egen mat osv själv. De flesta har ingen jävla aning om hur världen fungerar, de är så naiva! Det stör mig inte alltid. Men ibland

Okej, imorgon börjar bantandet igen :) har antagligen gått upp till 55, så jävla mycket som jag satt i mig de senaste dagarna. Men ja, lite fasta skulle inte skada. Kanske äter en yoghurt (70 kcal) till morgonmål. Behöver motivera mig själv mera!! Jag är fet, ful, äcklig, hemsk och måste gå ner i vikt. Därför ska man inte äta. Förstod du kära lilla hjärna? Bra, då är vi överrens

Ångest. Ångest ångest vill skära sönder hela mig, men kan inte, får inte. Tar ut det på mat istället, vill aldrig någonsin äta igen. Vill bli smal så dom förstår, fatta vad ont det gör! Fatta nån, jag hatar er

Det känns som om jag har svalt en glasboll. Det är hemskt. Min mage är helt stenhård, ser ut som en gravid boll. Kan inte dra in den alls. Har sura uppstötningar. Var gick det fel när det är lättare att få upp mat än ner? Hur ska jag kunna äta mer när det bara stannar i magen? Åh, så jobbigt

Fan. Jag har hetsätit 3 dagar i rad! Faaasaaaaa men ok jag ska skärpa mig. Fasta igen kanske? Det är fan värt att vara yr, kall, utmattad och illamående om man väger 49 kg. Jag ska komma tillbaka! Nu en timme tennis

Jag hatar känslan av att man är så mätt att jag vill spy och inte kan göra annat än ligga i fosterställning. Men jag har bestämt att jag INTE ska spy mer idag. Jag får inte göra det till en tillåten utväg, för isf äter jag förstås allt möjligt skit och tänker "jaja whatever jag kan ju ändå spy upp det sen".

Fan jag är beroende av matprogram, tittar för tredje gången på samma avsnitt för det är det enda matprogrammet som kommer. Haha! Men åh jag är så trött på att alla mina resurser går åt till att tänka på mat och ätande.

Så har man ont i halsmusklerna, uppsvullet ansikte och kramp i magen igen. Har verkligen inte kunnat behärska mig över huvudtaget. Undviker vågen också. Suck

Sjukt sjukt sjukt. Jag äter, spyr. Äter mer, spyr mer. Igen och igen och igen. Dricker vatten. Spyr. Alltså vad får en människa att göra såna saker? Vad är det som brinner inom en, för att man ska göra så? Varför finns det en sådan otrolig, oförklarlig längtan till att bli smal, skör, ha sjukligt smala och bräckliga lemmar. Vad får en att svälta sig själv? Varför känner jag mig fortfarande så fet fast jag har gått ner över 10 kg i vikt?

Det är vår generations folksjukdom, och det är tragiskt och hemskt, men ändå matar vi den med att bara bli mer och mer besatta. Och alla är vi så rädda för att bli feta att vi inte ens vågar bli friska

Åh fy helvete. Det gör så ont i magen. Gaaah ligger i fosterställning och det känns som om jag inte kan leva. Är dessutom sjukt törstig och har druckit typ 5 litet vatten. Ääääh gaah bläh jesus jag hatar detta

Det här är ett fenomen jag har märkt med mig själv tidigare; det är allt eller inget som gäller. Antingen äter jag inget, eller så äter jag allt. So far har jag klämt i mig 4 nutellamackor, 2 karelska piroger med ost, 9 chicken nuggets meal, 1 pizza och några bollar glass med nutella på. Ja, ni kan ju gissa var jag spenderade de följande minuterna. Jag har faktiskt ännu tänkt äta pasta idag. Kanske det är dumt, men jag älskar pasta och har riktigt längtat efter det. Så det kommer att bli pasta. Dock planerar jag att hålla det i mig.

M.a.t.k.o.m.a. Urk. Skulle ha borda börja äta lite lugnare efter fastan. Har bestämt att detta är okej ändå, det är inte så farligt om jag går upp lite, eftersom jag ändå kan gå ner. Ska försöka äta hälsosammare från och med nu, jag blev nog lite rädd av fastan. Man kan gå ner i lugnare takt.

Jag måste avbryta fastan innan jag kollapsar, på riktigt. Har så ont i hjärtat. Tänker unna mig något gott eftersom jag varit så duktig. Jag läste dessutom en artikel om en flicka som dog i anorexi, bara 16 år gammal. Det gjorde mig rädd, särskilt som jag har sån värk i hjärtat och hon dog av en hjärtattack. Bmi: 17,7

Sitter på min balkong och "äter" mitt extremt nyttiga och näringsrika morgonmål, alltså coke 0 och en cigarett. Normalt brukar jag dricka kaffe, men hade inte tålamod idag, behövde koffein, snabbt! Mår lite illa. Måste väl snart bita i det sura äpplet (höhöhö) och äta något. Vill inte! Vill absolut inte se + på vågen. Dessutom är jag rädd för att jag inte kan hålla mig inom normala gränser om jag tillåter mig att äta. Det är så onödigt att hetsa... 123 timmar av fasta på G :)

En sak, som är sjukt underlig. Jag gjorde, ehm, nr 2 igår. Och då har jag inte fuskat det minsta med fastan, har bara intagit flytande föda i form av vatten, kaffe, te och coca-cola. Hmm..

Ångesten skär i mig. Verkligen skär. Jag hatar mina så kallade vänner. Fy fan för dem, FY FAN. Jag ska aldrig mera äta. Sure. Femte hela dygnet utan mat iaf. Har så jävla ont i hjärtat. Kanske dör av hjärtattack, lika bra

Äntligen ett bmi på under 18. Fan vad nöjd jag är!! Det ät värt att vara matt och lika aktiv som en 90 åring när man får se såhär trevliga siffror på vågen.

Priset för fasta är att jag är trött. Verkligen. Skulle vilja gå och köpa cola 0 men är så otroligt trött. Orkar just och just sätta mig upp. Fan. Snart måste jag väl äta. Ääh. Men en vecka utan mat kan jag säkert klara? Eller tydligen kan mitt psyke klara det. Är inte ens hungrig. Hur jag mår fysiskt är en annan sak... Men jag vill bara bli smal så jävla otroligt fucking mycket

Kaffe is the shit! Jag är pigg nu. Inte så farlig svindel heller. Tittar i timtal på mat och bakningsprogram på tv. Besatthet?

Jag är så matt. Orkar knappt stiga upp ur sängen, och så fort jag sätter mig upp snurrar det i huvudet och svartnar för ögonen. Snart orkar jag kanske dra upp mig och laga lite kaffe...

Den 26.2 vägde jag 7,1 kg mer än jag gör idag. Så nu är det bara att fortsätta kämpa! Fick dessutom sällskap idag. Gick till butiken, såg henne äta. Men stod emot!! 4 hela dygn utan minsta lilla matbit.
Imorgon vet jag inte hur jag ska slingra mig. Ska nämligen till pappa. Funderar på att skylla på baksmälla och något sånt, så jag inte behöver äta. Måste bara komma ihåg, även om jag äter imorgon är inget förlorat. Jag kan alltid gå ner igen. Konstigt bra jag mår fortfarande förresten. Det är verkligen rätt obegripligt...

Så var man under 50-strecket. Shit det var länge sen!! Idag fick jag verkligen kämpa hårt för att inte ta lite glass. Tur att jag avstod. Är faktiskt jävligt stolt över hurdan viljestyrka jag hat visat på senaste tiden. Det enda som är synd är att jag blir så osocial, vill inte dricka (kalorier) vill inte bli frestad med något annat. Vill inte ljuga och slingra mig. Men det svåraste är att hålla sig borta från allt som finns runt omkring mig. Man faller så lätt, blir svag. Och så tar det förevigt att gå ner igen.

Snart 3 hela dygn utan matintag. Det enda som har konsumerats är vatten, kaffe, te, coke zero och cigaretter. Och jag är helt energisk?! Hoppar omkring till American Idol. Seriöst jag fattar NADA! Haha. Förväntade mig typ att falla ihop och kollapsa efter så här lång fasta. Vem har satt amfetamin i mitt kaffe?

50,2. Så nära att break 50 gränsen!! Glad här borta. Klart jag fattar att det inte är särskilt smart att svälta sig själv, men så länge det funkar, who cares?
Var rätt stolt över att jag inte föll för alla frestelser jag utsattes för idag, så för att belöna mig själv blir det nu en coke zero och cigg. (damn, jag röker som en skorsten...)

Såhär ska det se ut, right? Hehe

64 timmar utan något att äta. Var dessutom i stallet och red idag. Konstigt nog mår jag rätt bra. Underligt hur människokroppen fungerar..

Usch, fy satan vad fläskig jag är. Argh!!

Visst är det frustrerande att inte se de förändringar man skulle vilja på vågen. Men det är bara att komma ihåg, ge aldrig upp. Den stora bilden räknas! Kan förresten rekommendera appen my fitness pal, den är fantastisk och väldigt motiverande enligt mig!
Dagens bmi: 18,4

Har varit och donerat blod! Ljög flitigt om när jag senast ätit etc. Hade skitbra hemoglobin. Känner mig typ som en undermänniska, inget, absolut 0 att äta på de senaste 2 dagarna, 450ml blod bort, och det snurrar inte ens i huvudet? What's wrong with me?

Fuuuck. Hetsade så in i helvete igår. Vet inte riktigt var jag landade, 4000-5000 kanske? Spydde ju i närmare en timme också så man vet inte. Hursomhelst. Vägde 51.6 idag. Idag har jag druckit en kopp kaffe, en kopp te och en cola noll. Och rökt x antal cigaretter. Tränade faktiskt lite också. Undrar hur länge jag klarar av att fasta?

Jag är beroende. Beroende av att gå ner i vikt. 50+ sa vågen idag.

5,5 kg på 2 veckor. I'n damn proud! Nu ska jag äta några äggvitor och kyckling, det är för farligt att svälta helt totalt. Bmi; 18.68

Ojoj, nu går det nedåt i rasande takt. Väger bara något på 51 nu. Jag blir nästan lite rädd, hur fan ska jag våga äta igen? Jag vill ju bara bli smalare, inte hamna ned i anorexihelvetet. Skakar som en parkinsonspatient igen, antar att det är pga allt kaffe jag druckit. Iaf. Brukade ju som sagt ha som princip att hålla relativt högt kcal intag eftersom risken för hetsätning är stor annars, men nu har det gått riktigt fint med kcal intag på ca 500 några dagar. Jag är bara rädd nu att äta minsta lilla, eftersom jag vill fortsätta se siffrorna på vågen sjunka!

En del problem ät att alla blir så misstänksamma om man inte äter, och så ofc att det svartnar för ögonen med jämna mellanrum. Nå, om det blir kris kan jag alltid stoppa fingrarna i halsen ^.^

Woa, jag är glad. Back on track! Har lite ont i hjärtat, antagligen för många cigaretter och för lite näring för att hjärtat skall digga läget. Oj haha, fick en kommentar här om dagen "har du funderat på bulimi" haha. Oj, om du bara visste! Det är otroligt. Ingen har en aning om mina problem. Nå, kanske nån nån dag kommer att tycka jag är smal. Dagens bmi: 19.2. Absolut på rätt väg, fast jag fortfarande är tjock som en flodhäst

De senaste dagarna har gått okej. Har lyckats hålla mig under 1200 kcal, på ett eller annat sätt. Men tja. Är rätt nöjd, vägde 54,1 idag, lyckades gå ner efter min sjuka frosseriattack (efter det hade jag självklart gått upp). Om jag har tur står det 53 nåt på vågen imorgon. Funderar på att fasta också, eftersom jag ska dricka. Jag vet bara av erfarenhet att det ofta leder till det motsatta att fasta, alltså att man hetsäter senare ist.