Ce qui me nourrit me détruit

Jag kan inte leva så här. Det går inte, jag går under. Kan inte, vill inte, orkar inte. Jag blir helt torn apart av den här sjukdomen, den äter mig inifrån. Jag önskar att jag så¨g det tidigare istället för att skratta och tycka att det är den lätta vägen. Nu är jag här med ångest och stress, helt utan resurser och klarar inte av någonting. Jag som alltid varit så stark och aldrig blivit påverkad av något; jag borde ha förstått att min bakgrund kommer att få fatt mig förr eller senare. Ett helt liv med illåmående som blivit undertryckt kommer upp till ytan, och jag är helt ensam i det här. Jag orkar inte