Ce qui me nourrit me détruit

Det är något fel på mina neuroner. Transmittorämnet eller vad fan vet jag. Något gravt fel. Alltså jag förstår inte. Varför jag? Varför måste jag vara den galna flickan?

Vad är mitt problem seriöst. Äta en ost? Hetsäta bönor? Jag menar, bönor?? Jag försöker typ kväva mina känslor. Eller någonting. För det är inte lust i alla fall...

Idag har det varit lite bättre. Jag har inte känt mig lika mentalt sjuk, heh. Åt en pizza, åh dumma jag. Men jag sportade ganska mycket också (-548 kcal) så der var inte såååå jättefarligt. Försöker påminna mig själv om att man inte går (bestående i alla fall) en massa ner i vikt över en natt. Har inte rökt så supermycket idag heller.

Jag blir sorgsen när jag tänker på insidan av min kropp. Jag fick höra idag att jag inte kan fortsätta så här, jag förstör mig själv, kan dö. Visst, jag har hört det förut. Men nu först slog det till. Mitt hjärta bryts ju ned helt. Salt och vitaminbalansen måste vara helt åt helvete. Lungorna svarta. Levern fuckad. Borde man börja förstå att sluta när man har huvudvärk varje dag, näsblod nästan lika ofta. Svimfärdig emellanåt. Ett hjärta med rytmstörningar, en puls som är konstant över 90. Slitningar på tänderna.

Snälla hjälp, jag förstör mig själv.

Well wohoo. Hetsade i mig makaroner. Stekta makaroner. Det enda som fanns. Fy satan. Spydde såklart upp allt satan. Hatar att vara så svag nu mitt i allt. Satan satan. Nåjo. Imorgon måste jag luncha med min pappa, så då kan jag inte slingra mig. Åh

Dagen till ära bjuds det på en bild. Mysigt. Inte. Hur som haver, jag kommer väl att försöka hålla fastan. 1 kg ned sen igår. Jag har börjat förstå att jag är rätt sjuk. Allvarligt, ganska så sjuk. Men whatever, vid nåt skede kollapsar jag kanske, eller så inte. Jag menar, asketer lever ju typ på ett riskorn/dag och överlever hur bra som helst. Dessutom kan jag prioritera, istället för mat köper jag cigg.

Hmm, blev visst ingen nyttig avokado/kyckling middag. Det blev visst ingen middag alls. Har 3 C dieten; coffee, cigarettes & coke zero. Nej, faktiskt var det lite oplanerat. Men man måste ju älska den lite skakiga känslan, känslan av att bli yr då man stiger upp. Får nu se, hellre så att jag inte fastar helt och äter lite än att fasta i typ 3 dagar och sedan hetsa. Dessutom är det så mycket svårare i sällskap av vänner.

Det känns äntligen som om jag är back on track. Spelade en halv runda golf igår, ensam, och det kändes riktigt bra. Skulle egentligen vilja spela idag igen, men orkar antagligen inte eftersom det är så lång väg. Funderar på att ta en runda med rullskridskorna, men får se.

Annars tror jag att jag kommer att laga något hälsosamt, typ avokado och kyckling idag. Kyckling är standard när jag försöker vara hälsosam, det är gott, rätt kalorisnålt och man kan variera det i en oändlighet. Och så har jag gått ned i vikt en aning (2,2 kg) sedan senast jag vägde mig. Chouette!

Jag har ätit så mycket igen. Inte direkt hetsat, men anyway. Jag har märkt att jag inte är hungrig på morgonen och dagen, äter ofta rätt lite då. Sedan blir det middag och tränger i mig massor, vilket leder till en spyorgie. Happy life. Nästa morgon mår jag lite illa igen, tänker att det blir en bättre dag, äter jättelite och samma faderulla om igen

Jag är en liten köttbulle, hihi. Nåja. Dagen har gått helt okej.

Åh, fy fan vad bakis jag är. Hur kan det vara så stor skillnad på att kräkas och kräkas? Jag har iaf mått som fan de senaste timmarna. Blääh

En omgång med min favoritpinne på kommande...

Alltså god damn. Det är tidskrävande och jobbigt att spy riktigt mycket. Min hals håller på att brinna upp. Jag hatar dessutom att vara lite småförkyld, så att jag hostar upp snorklumpar samtidigt som pasta fastnar i halsen. Haha, förlåt om det blev för mycket information.
Jag är arg på mig själv. Hela dagen gick så bra, åt bara en bit lasagne, plus lite vin. Men skulle jag inte gå och förstöra för mig själv genom att trycka i mig glass och halva lådan lasagne nu på kvällsnatten? Såklart. Det ledde till någon halvtimme med huvudet i byttan. När benen gav vika och ögonen hade blivit små röda knappar i skallen tänkte jag att det får vara nog för ikväll... Gud vad jag hatar mitt liv ibland

Je suis grosse. Je suis trop grosse. C'est bizarre. Et je ne peux pas vivre comme ca. Je ne peux pas. La semaine prochaine je veux commencer ma regime. Mais maintenant, je ne peux que boire du vin.

Alltså fan, jag hatar alla och allt. Jag äter tydligen fyra gånger mer än normala människor. Tack. Jag behöver inte få mitt misslyckande rubbed in my face. Resten av sommaren skulle jag ha lust att bara röka gräs och inte äta något. Det är ju möjligt att denna sommar blir värre än den förra! Men om en vecka kan jag stänga av min telefon, inte träffa en själ, sova hela dagarna och inte äta något. Såhär ser jag ut just nu ungefär haha spy inte

Haha jag suger så mycket. FY FAN för mig. Nu har det gått ca 30h av fasta. Ska försöka keep it up möjligast länge. När jag idag kommer hem till min våg blir jag antagligen mer motiverad också, eftersom den kommer att vissa en grotesk siffra. Eller sen blir jag mer deprimerad

Well, yes. Fet är vad jag är :) kanske jag börjar med en regim före sommaren, svältdiet dvs, men vi ser. Stay tuned

FAN

Imorgon är det weed på agendan. Nu fick moraltanterna säkert kaffet i vrångstrupen. Men orka. Weed = inga kcal, roligt, ingen baksmälla. Just perfect

Det finns en flicka i vår skola som är så smal och perfekt man kan bli. Hon är verkligen supersmal, benen är perfekta och armarna som stickor. Och varje gång jag ser henne äter hon något skit! Hot dogs, godis, chips, you name it. Varföööör?! Varför kan inte jag vara som hon? Plus att hon är smart och glad och har en snygg pojkvän

Har inte velat göra alla deprimerade genom att klaga på hur fet och misslyckad jag är, det är orsaken till att jag inte uppdaterat. Så nu vet ni. Begreppet måtta existerar verkligen inte på min radar, förresten. Hur kan det vara så satans förbannat svårt? Men jag lovar att jag skärper mig. Känns som om jag verkligen menar det nu. Har provvecka för tillfället, så har inte alltför mycket resurser att sätta på bantandet. Snart börjar en IQ befriad period = jag kan fokusera all energi och viljestyrka på att bli smal. Borde jag börja med delmål? Problemet är bara att jag blir mycket mindre motiverad av motgång än framgång. Om jag har gått upp blir reaktion; fuck this shit, jag är väl fet då, och så går jag och äter upp en chokladplatta. Därför är jag rädd för att bli besviken och börja gå upp i vikt om jag failar mina delmål... Hmm. Före maj skulle det vara trevligt att väga 46 kg. Då skulle mitt bmi vara 16.7. Åååh så underbart. Uppnåeligt dessutom. Med rätt mängd viljestyrka är allt möjligt.

Är det verkligen värt det, att få i sig alla de där jävla kalorierna för något som smakar gott i 10 sek?