Ce qui me nourrit me détruit

Vikten hoppar upp och ned, såklart. Tack vare vätska och så vidare... Men trevligt är det ju inte. Idag ska jag inte spy trots att jag ätit. Jag ser fram emot onsdagen. Då kanske något äntligen händer. Kanske jag någon gång kommer ifrån den här mardrömmen som pågått allt för God damn länge. Ibland orkar och vill jag inte kämpa emot. Det är så mycket lättare att bara falla... Men jag vill leva igen. Fullt ut.