Ce qui me nourrit me détruit

Jag har bestämt mig nu. Bestämt mig för att göra allt för att bli frisk. Bestämt mig för att skita i vågen och försöka sluta banta aktivt. Sluta läsa bloggar som handlar om viktnedgång etc. Det har tagit mig allt för jävla lång tid att inse hur sjuk jag är. Att det inte är värt det.

 

Det kommer att vara ofattbart svårt, det är jag säker på. Det kommer att komm dagar då jag vill banta och det kommer ännu mer säkert komma dagar då jag vill frossa och spy. Det kommer att komma dagar då det går sämre, då jag ger efter. Men jag kommer att fortsätta försöka. Jag kommer att äta enligt min plan och så småningom kanske kunna frångå den steg för steg. Det kommer inte att gå i en handvändning, jag är såklart inte en idiot eller totalt naiv. Det kan ta månader eller år. Men jag ska kämpa, för jag har så mycket mer att ge, vara, känna än det här. 

 

Jag hoppas att jag hittar ett annat sätt att hantera mina problem än att fokusera all energi på ätande eller destruktivt beteende. Att jag förstår orsaken till all ångest och illamående och kan hitta ett sätt att acceptera att alla dagar inte är bra dagar. Det är okej att vara svag ibland. 

 

Det finns så många saker jag skulle vilja säga. Hjälpa er som är sjuka och styra bort er som är påväg mot det träsket. För det finns inget, absolut ingenting som är värt att må så här. Men jag har ju själv varit där. Jag har inte lyssnat. Viljan att bli frisk kan inte komma från någon annan än dig själv. Så allt jag kan säga är att ni ska veta att det här är ett jävligt svårt beslut, det är att lämna all min trygghet, ett liv jag levt i så många år att jag inte ens vet vad det innebär att vara frisk. Lycka till alla vackra. Hoppas ni mår bättre än jag. Jag kommer att behöva all min styrka just nu, men kanske vi hörs om några år, vem vet. När jag tar bättre hand om mig själv, är glad, strålande och allt annat jag vill och kan vara. ♡