Jag tänker skriva denhär bloggen helt för mig själv. Kanske för att hålla koll på hur det går, kanske för att kunna se hur allt utvecklas. Jag vet inte riktigt. Namnet kommer såklart från ordet bulimiker. Jag drömmer om att vara smal och späd, mörk, chic, som en äkta parisienne.

Egentligen vet jag inte varför jag startade bloggen just idag. Idag är inte ens en så dålig dag. Visst, jag har ätit (kommer iallafall att äta) alldeles för mycket. Men det är absolut ingenting jämfört med vad det kan vara. Kanske beror det på att jag just idag känner mig så otroligt fet. SÅ JÄVLA FET; och inte bara känner mig fet, utan är fet. Bara fett överallt, jag blir galen. Jag är bara nöjd om jag är på diet, men jag är så svag. Viljestyrkan bryts ned till små smulor.

Jag kan ju skriva ut min goalweight; 45 kg. Och min drömvikt, ojoj. Vet inte, men det skulle säkert börja på en 3:a. Det är bara så orealistiskt. Men fan, det värsta är att min vikt pomppar upp och ner som en jojo. Och nu är den uppe. Vet inte exakt, eftersom jag undviker vågen. Om jag inte vet min horribla vikt existerar den kanske inte. Som med monstrena under barndomens säng.

Jag skulle vilja försöka skriva hur min ätstörning (för ja, det är en ätstörning. Inse fakta vännen) har uppstått och hur den har varierat och utvecklats genom åren, men det finns så mycket att säga, det är så komplext, att jag måste ta det i etapper. Jag är tyvärr sjukare än jag ens medger för mig själv, och nästan ingen vet om det. Det gör mig nästan full i skratt hur otroligt ovetande mina kompisar är. Herre, vilken chock de skulle få om de skulle veta. Jag är väl den sista de trodde skulle få ätstöringar. Whatever, nu skall jag gå och ta ut mina karelska piroger ur ugnen, röka en cigarett, proppa i mig all deg och allt fett. Sedan blir det, naturligtvis, fingrarna till efterrätt.