Ce qui me nourrit me détruit

Läste just mitt inlägg om att ta bättre hand om mig själv. Har ju lyckats bra. MY ASS. Har kräkts mer än aldrig förr, rökt som en galning, hunnit ta droger i år, druckit nästan varje dag för att döva smärtan. Det går bra. 

 

Idag har det gått lika dåligt som alla andra dagar. Jag fick något anfall och måste få något fett och sött, så smälte smör och rörde ihop det med socker och kakao. Fy helvete, så disgusting. Tvingade det i mig och sprang till badrummet lika snabbt. Det sjuka i ekvationen är att jag har spytt så mycket de senaste dagarna (trots att jag ätit som en flodhäst) att jag gått rätt mycket ner i vikt. Fick se den trevliga 52an på vågen. För andra låter det säkert mycket, men för mig är det liksom helt ok. Såklart man alltid, alltid, alltid vill väga mindre. Men ja, en slags toleransvikt.